Här kan du se vad som går att förvänta sig av olika typer av gamla bilder.
Vissa är enklare att justera, andra är svårare. De flesta gamla bilder vinner dock på åtminstone en enkel grundläggande justering för att förbättra färger, ljushet och kontrast.
Det är heller inte alltid lätt att avgöra vad som är "rätt" justering, eftersom det ofta beror på tycke och smak. Ofta vet man kanske inte ens hur bilden faktiskt såg ut från början. Gamla bilder bleks och missfärgas på många olika sätt, och det sker inte alltid på något konsekvent eller förutsägbart sätt. Det är därför svårt att veta hur originalet egentligen såg ut.
Jag gör mitt bästa för att iallafall få en "bra" bild.
Och ibland kanske man inte vill ha någon justering alls, utan snarare behålla den gamla och slitna bilden i det skick den är.
Observera att dessa exempelbilder inte är i full storlek/upplösning. Om du zoomar in i bilderna så är alltså kvaliteten bättre i verkligheten än vad som visas här. Bilderna du ser här är bara tänkta att ge en snabb överblick för att visa vad jag erbjuder, samt fungera som enkla exempel på före/efter justering.
En gammal påsiktsbild från 1970, monterad i plastficka i ett fotoalbum.
Förmodligen fotograferad med Instamatic-kamera med s.k. 126-film som gav 28x28 mm negativ som sedan kopierades/förstorades till dessa bilder på ca 9x9 cm (8x8 cm bildyta) med dess karakteristiska "månad år" i ena kanten. Populärt under 1960/70-talet.
Bilden så som den ser ut i original efter scanning. Blekt och gulnad efter 55 år.
Bilden efter grundläggande justering av färg, ljus och kontrast.
Utan ram/kanter, det är en smaksak om man vill behålla det eller inte.
En gammal påsiktsbild, storlek 24x20 cm (bildyta 17x12 cm), arbetarfoto från okänt år. Början av 1900-talet kanske?
Bilden så som den ser ut i original efter scanning. Gulnad/brunad och blekt.
Oklart om bilden var svart-vit eller lätt sepia-tonad från början.
Bilden efter grundläggande justering av färg, ljus och kontrast. Omvandlad till svart-vit.
Att behålla sepia eller göra om till svart-vit är en smaksak. Likaså om ramen ska behållas.
Kommer snart
En gammal porträttbild, storlek 6x9 cm, från ca 1910-20, med veck, repor och skador. Jag tror att den är sepia-tonad redan från början (vanligt på porträttbilder från den tiden).
Bilden så som den ser ut i original efter scanning. Gulnad (kanske) och blekt.
Dessutom diverse skador, veck och repor
Bilden efter grundläggande justering av färg, ljus och kontrast. Sepia-tonen är förstärkt, och veck och repor är lagade på "lagom" nivå.
Hela bilden i originalskick
Hela bilden med justeringar och lagning.
Alla små repor och streck över kavajen är alltför svåra att åtgärda, och ett försök att göra det skulle bara skapa ett utsmetat och onaturligt intryck som inte blir bra, tycker jag.
Småbildsdia från 1984, monterat i pappram.
"Vanlig småbildsdia, s.k. 135-film", filmstorlek 24x36 mm, synlig bildyta ca 23x34 mm, ramstorlek 50x50 mm.
Den "klassiska dia-bilden" som de flesta förmodligen tänker på om man säger "dia".
Finns även i varianter med plast- eller metallramar, med och utan glas.
Bilden så som den ser ut i original efter avfotografering med digital systemkamera.
Originalet är mörkt och underexponerat.
Bilden efter grundläggande justering av färg, ljus och kontrast.
Gammalt dia i liten storlek monterat i pappram (halvformat, dvs halv småbild, filmstorlek 24x18 mm, synlig bildyta 23x16 mm, ram 50x50 mm). Kanske från 1950-talet?
Halvformat var populärt under 50/60-talet, eftersom man fick dubbelt så många bilder per film jämfört med vanligt småbildsformat.
Bilden så som den ser ut i original efter avfotografering med digital systemkamera.
Originalskicket är blekt och gul-grönt.
Bilden efter grundläggande justering av färg, ljus och kontrast.
Ett gammalt mellanformat-dia/positiv (filmstorlek 6x6 cm, ram 7x7 cm), kanske från 1950-talet?
Positiv film mellan två glas som monteras eller tejpas ihop. Då denna typ av bilder ofta har utsatts för en massa smuts och fingeravtryck under årens lopp, så behöver de ofta monteras isär och tvättas, både film och glas.
Bilden så som den ser ut i original efter avfotografering med digital systemkamera.
Efter 75 år finns det nästan bara röda/lila toner kvar i bilden
Bilden efter grundläggande justering av färg, ljus och kontrast.
Svår bild att återskapa färger i eftersom så mycket saknas, men det blir iallafall bättre.
Med lite mer avancerad bildbehandling kanske det går att få ännu lite bättre resultat, men frågan är om det är värt tiden och kostnaden.
Ett exempel på en bild som har lite mer av originalfärgerna kvar
Kommer snart
Kommer snart
Pärm, och ett exempel på ett uppslag, fotograferade i lite vinkel för att bevara "upplevelsen" av fotoalbumet.
Ingår när du beställer ett paket.
Ett av fotoalbumets uppslag, för att bevara bildernas montering, ordning, eventuella anteckningar o.s.v.
Översikt av fotoalbumets samtliga uppslag ingår när du beställer ett paket.
En helsida från ett gammalt svart-vitt fotoalbum, där bilderna är limmade eller monterade med hörnfästen. 1930-talet?
Hela sidan scannad som en enda bild.
Bilden så som den ser ut i original efter scanning. Blekt, efter ca 100 år.
Svåraste bilden på denna albumsida, övriga har ju mycket mer kontrast och svärta kvar.
Bilden efter grundläggande justering av ljus och kontrast, och konvertering till svart-vit.
Väldigt jämngrå bild, svårt att återskapa någon vettig kontrast i den.
Mer ingående bildbehandling kanske kan göra bilden något bättre, men tveksamt om det är värt tid, möda och kostnad?
Ett exempel på att olika bilder på samma sida behöver olika justering.
Bilden så som den ser ut i original efter scanning. Blekt, efter ca 100 år.
Lite blekt, men inte alls lika mycket som bilden ovanför.
Bilden efter grundläggande justering av ljus och kontrast, och konvertering till svart-vit.
Med en lite bättre originalbild att utgå från så blir också resultatet efter justering bättre.
Färg-negativ, småbild (bildyta 24x36 mm) från 2001. Förmodligen "Fujicolor 200".
Här ser man tydligt den orange'a bastonen som färgnegativ har, och som gör dem svårare att justera.
Semesterfoto från Teneriffa.
Negativ-bilden, så som den ser ut efter avfotografering med digital systemkamera.
Den orange'a tonen, och allmänna "murrigheten" hos negativ, gör att det fortfarande kanske inte är helt självklart vad motivet faktiskt är.
Bilden efter invertering och justering.
Nu ser man tydligt Teneriffas karakteristiska svarta lava-stränder, blått hav, grönt gräs och vita hotell.
Svart-vitt negativ, småbild (bildyta 24x36 mm), från tidigt 80-tal.
Kodak Tri-X, en klassisk film för de som sysslat med svart-vitt.
Motivet föreställer en amfiteater i Kartago i Tunisien, men det är ju inte lätt att se när man tittar direkt på negativet.
Negativ-bilden, så som den ser ut efter avfotografering med digital systemkamera.
Bilden efter invertering och justering
Kommer snart
Kommer snart
Kommer snart
För en snabb överblick av en hel negativ färg-film.
Hela kontaktkartan är snabb-inverterad, eftersom detta bara är tänkt som en enkel översiktsbild. De negativ som väljs ut för justering får sin egen individuella hantering.
För en snabb överblick av en hel svart-vit negativ film.
Hela kontaktkartan är snabb-inverterad, eftersom detta bara är tänkt som en enkel översiktsbild. De negativ som väljs ut för justering får sin egen individuella hantering.
Själva bilden
Handskriven text på baksidan
"Minne från Maj-Britt Gustavsson 1930"
Fram- och baksida ihopslagna till en enda bild
En gammal tavla där monteringen inte fick/kunde brytas, för att behålla originalet intakt. Tavlan kan därmed inte scannas utan måste fotograferas av med en digitalkamera.
Tavlan efter avfotografering med digitalkamera