Om du har läst så här långt så kanske det är dags att jag presenterar min process och arbetsmetod i lite mer detalj, så att du får en bättre känsla för vad jag kan erbjuda dig

• Min filosofi kan väl sammanfattas med ”tillräckligt bra, till rimlig kostnad”. Gamla bilder har ofta inte någon fantastisk teknisk kvalitet i grunden, och det är därför inte nödvändigt att göra digitaliseringen mer komplicerad eller avancerad än nödvändigt. ”Tillräckligt bra duger” är ett talesätt som ofta stämmer. Och med dagens digitala teknik är det originalbildens skick som sätter gränsen, inte vår moderna utrustning.

• Jag riktar mig främst till ”vanliga privatpersoner”. Och jag är själv en sådan. Inget proffs med yrkesverksamhet, utan en engagerad entusiast med långvarigt intresse för foto. Med släktforskning kom även intresset för att bevara mina egna gamla släktbilder. Och jag har därför över åren skaffat mig utrustning, kunskap och erfarenhet, och jag vill nu erbjuda det till andra.

• Du kan förstås själv fotografera av dina gamla bilder med din mobilkamera, eller en digitalkamera, eller en scanner. Kunskap och erfarenhet är ju nåt som alla i princip kan skaffa sig. Men det tar tid. Och det tar även tid att faktiskt scanna lite större mängder gamla bilder. Och ska det sedan göras med konsekvent kvalitet, omsorgsfull hantering, strukturerat, med grundläggande justering o.s.v. så börjar det bli ganska mycket för en ”vanlig person”. Och det är här jag kommer in i bilden. Jag kan hjälpa dig med allt detta. Inte minst tiden, vilket ofta är det stora problemet för de flesta som försöker sig på ett liknande projekt själva. Det finns många som själva har påbörjat sina släktfoto-projekt, men sedan avstannar det ofta ganska snabbt när man inser hur mycket tid och jobb det faktiskt handlar om. Det kanske kan vara bättre och enklare att låta någon annan göra jobbet?

• Jag är som sagt inget ”yrkes-proffs” vad gäller detta, men det behövs heller inte alla gånger tänker jag. Det jag kan erbjuda är min utrustning, kunskap och praktiska erfarenhet, den lokala närheten, den manuella noggrannheten, omsorgen om dina bilder, den personliga kontakten m.m. Och allt detta till ett rimligt pris.

• Jag hanterar dina bilder på samma sätt som mina egna. Jag gör allting manuellt och med eftertanke. Jag har inget löpande band där jag matar in bilder i ena änden och det kommer ut automatiska AI-förbättrade digitala filer i den andra. Nej, jag hanterar varje bild för sig, manuellt, för att få kontroll och kvalitet. Det är kanske inte det mest tids-effektiva sättet, men jag tror att det blir bättre både för dig och mig i slutänden.

Själva digitaliserings-processen består i allmänhet av tre tydliga delmoment:

1. Digitalisering av fysiska/analoga bilder

   • Scanning, eller fotografering med digitalkamera

   • Jag torkar av bilderna lite lätt med en mikrofibertrasa för att få bort uppenbar damm och smuts som eventuellt kan finnas. Om det däremot krävs någon form av kraftfullare rengöring så får vi diskutera kring den saken.

   • Digitaliseringen ger en ”rak kopia”, d.v.s. den digitala bilden ser ut som originalbilden, med dess defekter som t.ex. blekning, missfärgning, skador o.s.v.

   • Originalbilden är i.o.m. detta åtminstone räddad för framtiden i det skick den är, eftersom den digitala bilden inte kommer att försämras med tiden. En digital bild kan du dessutom enkelt dela med släkt och vänner (dock i detta första steg i samma skick som originalet). Och med en digital bild öppnar sig möjligheter till bildbehandling, justering, retusch o.s.v., vilket kommer i de följande stegen.

2. Enkel grundläggande justering

   • Många gamla bilder är blekta eller missfärgade av tidens gång. Det andra steget är därför att försöka återställa eller iallafall förbättra färg, kontrast och ljushet. En gammal bild kan ofta förbättras avsevärt. Det är dock ofta svårt att helt få tillbaka det ursprungliga utseendet. Man kanske inte ens vet hur bilden egentligen såg ut från början?

   • Det kan också vara så att man vill behålla det ”gamla” utseendet, just eftersom det är en gammal bild. Det är inte alltid det ser naturligt ut om man ”moderniserar” en gammal bild för mycket.

   • Ska sneda bilder roteras "rätt"? Det beror på hur du vill ha det.

   • Ska eventuell ram och kant behållas, eller beskäras bort? Det beror på hur du vill ha det.

3. Mer avancerad justering

   • Vid behov kan man sedan försöka reparera skador, återställa saknade delar, retuschera märken och fläckar o.s.v. Detta är ofta både svårt och tidskrävande, och resultatet kan variera.

   • Bilder kan göras om till svart-vit, sepia, vinjetteras o.s.v.

   • Möjligheterna till efterbehandling är oändliga, likaså tidsåtgången och kostnaden. Allt beror på vad du har för önskemål och behov.

   • Man kanske t.o.m. vill behålla det gamla slitna utseendet, eftersom det i många fall kan ses som en naturlig del av den numera gamla och slitna bilden. Steg 3 är alltså inte nödvändigt, om man inte vill.

Du väljer själv hur många av stegen som du vill att jag utför. I de flesta fall räcker steg 1 och 2 långt. Steg 3 kan ses som lite "överkurs" och är ofta något som man bara gör för de mest betydelsefulla bilderna.

Beroende på vilken typ av bilder det är frågan om så finns det många olika varianter för hur jag ska hantera dem, exempelvis:

• Ska alla bilder scannas, eller bara vissa utvalda? Gäller förstås generellt, men kanske framför allt när det handlar om fotoalbum med många bilder.

• Ska både fram- och baksida scannas? Ibland finns det ju anteckningar eller annan intressant information på baksidan. Några få baksidor kan jag bjuda på, men om det är många så tar det tid eftersom det blir dubbla scanningar per bild. Jag brukar dessutom sammanfoga framsidan och baksidan till en och samma bild så att de "hör ihop", vilket tar ytterligare lite tid.

• Ska jag kontrollera alla baksidor? Även på de bilder som inte ska scannas? Återigen så tar det tid, särskilt om det handlar om fotoalbum där bilderna måste plockas ur sin montering, t.ex. album med plastfickor eller fäst-hörn.

• Fotoalbum:

  • Scanna hela sidor, eller individuella bilder?

    • Med plastfickor så måste det bli individuellt, det funkar inte med reflexer annars

    • Med album där bilderna är limmade eller monterade, utan något över bilden, så kan jag scanna hela sidor

      • Ska dessa bilder av hela albumsidor isåfall sedan göras till individuella bilder? Eller behålla de hela sidorna? Eller både och?

  • Med fotoalbum så kan jag även ta översiktsbilder med mobilen på pärmens fram/baksida samt alla uppslag, lite snabbt och enkelt

    • Dels får man allt bevarat i åtminstone mobil-kvalitet, samt att man ser den korrekta bild-ordningen och eventuella anteckningar, och att själva ”upplevelsen” av fotoalbumet bevaras

• Ska/får jag förstöra montering, tejp och liknande för att komma åt själva bilderna, t.ex. vid gamla inramade bilder? Eller ska sådana bara fotograferas av?

• Scanning fungerar för bilder upp till A4-storlek, och där bilderna kan läggas direkt mot scannerns glasyta. Övriga bilder fotograferar jag av med digital systemkamera, eller mobilkamera, beroende på typ av bild och behov.

• Bilder större än A4 kan i vissa fall scannas i flera delar, och sedan sammanfogas efteråt. Det kräver en del jobb, och det bygger på att bilden lämpar sig för detta så att det inte blir tydliga skarver o.s.v. Det är alltså inte lämpligt för alla större bilder, men kan fungera ibland, bl.a. om det rör sig om hela sidor i fotoalbum som i sig är större än A4.

• Om du väljer att anlita mig så tänker jag att alla dessa frågor löser sig enkelt vid ett samtal eller en mailkonversation

Ett av de stora problemen med scanning av bilder är hur du som kund ska få bilderna till mig på ett säkert sätt. Och hur du ska få dem tillbaka. Det är ju trots allt original vi pratar om. Att bara lägga dem i ett kuvert på posten går förstås, men kanske kan kännas lite osäkert.

Jag erbjuder därför gratis hämtning och återlämning av bilder i Enköping med omnejd. Exakt hur stor ”omnejden” är kan diskuteras, men hör av dig så kan vi säkert komma överens om något, beroende på avstånd, antal bilder o.s.v.

• Olika alternativ för överlämning av originalbilder (från dig till mig):

  • Jag hämtar gratis inom närområdet

  • Du kan själv lämna bilderna till mig, på plats, efter överenskommelse

  • Du kan skicka dem med posten, i kuvert eller paket. Det är då ditt ansvar att se till att de paketeras och skickas på lämpligt sätt. Du får själv stå för fraktkostnaden.

• Olika alternativ för återlämning av originalbilder (från mig tillbaka till dig):

  • Jag lämnar gratis inom närområdet

  • Du kan själv hämta bilderna hos mig, på plats, efter överenskommelse

  • Jag kan skicka dem med posten. Jag paketerar dem på lämpligt sätt, och du får stå för kostnaden för den typ av frakt du önskar (vanligt brev, paket, rek, DHL o.s.v.)

  • Och som ett sista alternativ finns förstås möjligheten att du överhuvudtaget inte ens vill ha tillbaka original-bilderna, när du väl fått en leverans av de digitala. Jag kan då helt enkelt kasta dem (även om det kanske skär lite i hjärtat att göra sig av med gamla bilder).

• Oavsett vad så kan vi säkert diskutera fram en lämplig lösning, baserat på avstånd, antal bilder, tidsåtgång, önskemål, oro o.s.v.

• Under den tid som bilderna är hos mig så tar jag naturligtvis hand om dem på bästa sätt, som om de vore mina egna. Det går dock aldrig att garantera något till 100%, och skulle det värsta hända (t.ex. brand eller inbrott) så finns det förstås inget sätt för mig att ersätta dina förlorade original. Det är ju väldigt osannolikt att något sådant skulle inträffa, men ändå. Jag vill bara påpeka detta.

Det här avsnittet är nog mest för dig som är lite mera tekniskt nyfiken eller insatt. Eller kanske inte?

Hur digitaliserar jag? Scanning eller fotografering med digitalkamera? Det beror främst på vilket fysiskt format och montering bilden har.

• Påsiktsbilder (”pappersbilder/förstoringar/kopior”). Dessa finns i alla möjliga fysiska storlekar och monteringar. Lösa bilder, fotoalbum, ramade o.s.v.

  • Jag kan scanna upp till A4-storlek. Större än så måste fotograferas av. I vissa fall kan jag dock scanna större än A4 i flera delar och sedan sammanfoga.

  • Scanning bygger på att bilden kan läggas direkt mot scannerns glas, d.v.s. ramade bilder måste monteras isär (vilket kräver mer tid)

  • ”Lösa” påsiktsbilder är enklast att scanna, i synnerhet om det är många bilder i samma storlek. Om storlekarna varierar så blir det lite mer manuellt jobb för att anpassa scanningen för varje bildstorlek. Såvida jag inte scannar alla bilder i samma storlek, oavsett hur stora de faktiskt är. Då går det snabbare och enklare, men en del bilder kommer att bli onödigt stora, och med onödigt mycket ”död yta” runt omkring.

  • Påsiktsbilder i fotoalbum. Här beror det på hur bilderna är monterade. Limmade, hörnfästen, instoppade i plastfickor….. det finns många varianter. Jag kan scanna en hel sida i ett fotoalbum som ”en bild”, eller scanna varje bild var för sig. Det beror på hur du vill ha det.

  • Scanning görs i hög upplösning, 600 DPI (”dots per inch” d.v.s. bildpunkter per tum). Det innebär att en A4-bild blir ca 35 megapixel. Man brukar säga att 300 DPI räcker för att göra en utskrift i originalstorlek. Med 600 DPI kan utskriften (rent tekniskt) göras dubbelt så stor i både höjd och bredd, dvs en scannad A4-bild kan skrivas ut som A2. Men det blir förstås inga nya detaljer i bilden som inte fanns där i originalet. Det finns ingen magi här. Det där du ser ibland på film när nån zoomar in i en grynig bild och skriker ”förbättra!”, och så omvandlas bilden till en knivskarp variant….. det där funkar inte i verkligheten. :-)

  • Med en scanner så zoomar man inte, dvs en fysiskt liten bild blir en ”liten” bild även digitalt, dvs färre antal pixlar än en fysiskt stor bild som får fler pixlar. Oavsett den fysiska storleken så scannar jag med 600 DPI vilket ungefär motsvarar 236 pixlar per centimeter. Om en bild alltså är 5 cm hög så blir det ca 1200 pixlar på höjden. Ett A4 blir ca 7000x5000 pixlar (35 megapixel). Och så vidare. Det är bara att räkna matematik med 236 pixlar gånger antal centimeter.

• Negativ, dia, gamla glasplåtar m.m.. Även dessa finns i diverse olika fysiska format: småbild, halvformat, mellanformat m.m.

  • Dessa kan jag inte scanna, utan här blir det avfotografering med digitalkamera. Att fotografera av bilder är generellt sett lite mer komplicerat än att scanna, då det bl.a. kräver lämplig utrustning, ljussättning, stativ, exakt vinkelrät avbildning för att inte få lutande kanter och förvridet perspektiv m.m.

  • Småbilds-negativ (24x36 mm) i form av enskilda bildrutor, eller ”remsor” med ca 4-6 bildrutor kan jag hantera utan några större problem

  • Småbilds-dia (24x36 mm) är inte heller några direkta problem. Om det däremot handlar om diaramar med glas så finns dock risk för s.k. Newton-ringar, samt att det ofta finns risk för en del smuts och fingeravtryck på potentiellt 4 olika glasytor per bild, vilket därmed gör att det kan krävas att bilderna monteras isär och rengörs. Om detta är fallet så får vi ta en separat diskussion kring hanteringen.

  • Olika typer av mellanformat kan jag också hantera, men med liknande brasklappar som ovan.

  • Negativ måste förstås inverteras, annars blir det ju ingen bild som någon har nån glädje av. Svart-vita negativ är rimligt enkelt att invertera, men kräver individuell hantering. Färg-negativ är svårare. Där måste man hantera varje bild var för sig (också), och manuellt justera varje färgkanal separat. Negativ tar alltså längre tid än andra bilder, och blir därmed också dyrare.

  • Eftersom negativ till sin natur kräver invertering och justering, så gör jag även en grund-justering (färg, ljushet och kontrast) eftersom det så att säga ingår i processen, d.v.s. både steg 1 och 2 enligt tidigare, vilket då också återspeglar sig i priset

  • Just när det kommer till negativ så är det ofta dessutom svårt att se vad de faktiskt föreställer när man tittar direkt på negativen. I dessa fall föreslår jag därför att jag börjar med att göra en ”kontakt-karta” där jag helt enkelt fotograferar av alla negativ-remsor från en filmrulle som en enda översiktsbild, och inverterar denna lite snabbt-och-enkelt. Därmed finns det en möjlighet att bedöma motivet i varje bild, och du kan därefter välja vilka negativ som är värda att digitalisera individuellt.

    • Eller så vet du kanske redan exakt vilka bildrutor du är intresserad av.

  • Avfotografering sker med digital systemkamera eller mobiltelefon, i båda fallen med 12 megapixel. Med en kamera kan jag zooma, eller flytta mig närmare eller längre bort, vilket gör att den fysiska originalbilden alltid kan fylla ut hela den digitala bildytan (i princip). Det innebär att den slutliga bilden, oavsett ursprunglig fysisk storlek, alltid blir ca 8-12 megapixel (exakta mått varierar beroende på bild, om jag ska behålla ram/kant eller inte m.m.), vilket rent tekniskt räcker för utskrift i ungefär A4-storlek. Vissa undantag finns, t.ex. dia i halvformat.

• Oavsett hur bilden digitaliseras så brukar jag försöka ta med lite mer än bara själva bildens motiv, dvs att jag tar med bildens kanter. Dels för att ”bevisa” att allt faktiskt finns med. Dels för att kanter, montering o.dyl. ibland kan vara en del av själva bilden, t.ex. om någon har skrivit något i kanten på en gammal Polaroid, eller ett gammalt ateljéfoto där namn/logotyp finns med. Detta gäller framförallt vid scanning. Vid scanning försöker jag även få med lite extra tom vit yta ovanför själva bilden, då denna kan användas för att skriva information ”direkt på” den digitala bilden, utan att behöva skriva text över själva motivet. De digitala bilderna kan ju sedan förstås kopieras och/eller beskäras till önskad storlek i efterhand, av mig eller dig själv.

  • Och om du inte vill ha någon extra yta, utan bara själva motivet, så löser jag det också förstås. Allt beror på hur du vill ha det.

• De digitala bilderna sparas i JPG eller HEIC-format, vilket är två format som generellt sett fungerar bra för ”vanliga människor”. Om du har andra krav eller behov så kan det säkert lösas också. Vi kommer överens om det som passar bäst för dig.

Jaha, sen då? När du väl har fått dina digitala bilder av mig. Vad gör du då?

Det är förstås upp till dig. Du kanske redan har en rutin för hur du hanterar digitala bilder från t.ex. mobilkamera eller digitalkamera. Du kanske har program eller appar för detta, som t.ex. Apple Bilder, Lightroom, Google Photos e.dyl. Och då vet du förhoppningsvis hur du ska göra för att få in, och hantera, dina nya (gamla) bilder i din bildsamling.

Men, om inte, så kan jag iallafall hjälpa dig med lite tips på hur jag själv gör.

Som ett första steg så ska ju bilderna in i datorn/mobilen. Här fungerar olika program på olika sätt, så jag ska inte ens försöka att ge några direkta råd här, men de flesta har någon form av import-funktion. Jag har själv under många år använt Lightroom i en Windows-dator, men är sedan ett antal år numera Apple-användare och använder deras inbyggda Bilder-app. Om du behöver tips kring dessa två så kan vi ta det separat.

När bilderna väl finns i datorn/mobilen så är det förmodligen en god idé att försöka ha nån form av struktur när det gäller ens egen hantering av digitala bilder (både nya och gamla), annars är risken stor att man får den digitala motsvarigheten till ”en skokartong med diverse okända bilder uppe på vinden”, men i datorn istället.

• Sätt ett enkelt beskrivande namn på bilden/filen, så har du åtminstone någonting att söka på.

• Skapa album för bilder som "hör ihop"

• Förutom att en bild rent visuellt går att titta på, så vill man ofta veta lite mer detaljer kring den. Här kan man använda sig av journalistikens ”the 5 W’s”: who, what, when, where, why? Det vill säga: vem, vad, när, var, varför?

  • Who: vem är med i bild? Personers namn, släktförhållanden o.s.v. är ofta intressanta. Och då kanske inte bara att det är Nils Persson, utan att Nils faktiskt var din farfars kollega. Om bilden innehåller flera personer vill man ju också veta vem som är vem, inte bara att det finns åtta olika namn i bilden, utan vilket ansikte som hör till vilket namn. Dina föräldrar kanske du känner igen, även från när de var unga. Men din mammas faster Anna som du bara har hört talas om? Om du skulle kunna identifiera hennes ansikte på en bild så skulle ju den förmodligen bli mycket mer intressant.

  • What: vad föreställer bilden? En bild på en fjäril kan ju vara fin, men om man dessutom får veta att det är just en Makaonfjäril så blir det ju lite mer intressant. Och att se ytterligare en bild där folk sitter och äter mat är kanske inte jättespännande, men om man får veta att det är din mammas faster Anna som dagen till ära har gjort sin bästa variant på sprängd anka så blir det ju lite roligare.

  • When: när är bilden tagen? Med dagens moderna kameror och mobiler så får vi i allmänhet en inbakad tidstämpel i alla bilder automatiskt. Så var det ju inte förr i tiden (om man bortser från APS-filmer, och den generation av kameror som kunde "bränna in" år och datum i bildytan). Med gamla bilder kan det därför bli lite av ett detektivarbete att ta reda på när en bild är tagen. Men det kan ju kanske räcka att veta vilket år, eller årtionde ibland? Om man vet när en bild är tagen så blir den ofta lite mer intressant. Till exempel om det är så att den där bilden på din mammas faster Anna som lagat sprängd anka är tagen 1948, på hösten, så kan man t.ex. börja dra fler slutsatser. ”Jaha, de hade flyttat till Storgatan 7 redan då alltså, jag känner ju igen huset”, eller ”Jaså, var inte morfar Åke ute ur bilden då? Nähä, det kanske var 1949 de separerade då, för jag har för mig att det var sent 40-tal.”.

  • Where: var är bilden tagen? Återigen, med moderna kameror, i synnerhet våra mobiltelefoner, så får vi numera ofta GPS-koordinater inbakade automatiskt i bildens data. Så var det ju inte heller förr i tiden. Därför kan det ofta vara samma detektivarbete för att ta reda på var gamla bilder är tagna. Och på samma sätt så brukar bilder bli mer intressanta när vi vet var de är tagna. Så den gamla bilden från Storgatan 7 kan ju nu i efterhand få GPS-koordinaterna inlagda.

  • Why: varför togs bilden? Det kanske bara var en fin fjäril, det måste ju inte finnas nåt mer syfte än så. Eller så kanske det var i samband med en utflykt med lokala biolog-föreningen där din kusin var ordförande, det har du ju hört mycket om genom åren. Eller den där sprängda ankan, den kanske serverades på morfar Åkes 75-årsdag.

  • Allt detta sammantaget gör ju att en bild på en fjäril, eller ett gäng människor som äter, blir något mer än bara en bild i mängden.

• Förr i tiden skrev man kanske denna typ av extra information på baksidan av bilden, eller bredvid bilden i ett fotoalbum.

• Man kan förstås göra på liknande sätt idag med digitala bilder. Det är bl.a. därför jag brukar ta med lite extra vit yta när jag scannar en bild, så att det finns plats att skriva lite text ”på” bilden men utan att riskera att man skriver över själva motivet. Fördelen med denna metod är att informationen syns direkt för den som tittar på bilden. Men informationen blir inte sökbar, vilket ju ofta är önskvärt när vi väl har fått in bilder i våra datorer, telefoner e.dyl. Och det finns inte plats på bilden för att skriva hur mycket som helst.

• Idag, med våra moderna digitala bilder, använder man istället oftast det som kallas ”metadata” och "nyckelord". Informationen kan då ”bakas in” som text-data i själva bild-filen, snarare än att skrivas som synlig text direkt ”på” själva bilden. Fördelen med detta är bl.a. att det blir sökbart (man kan t.ex. söka alla bilder tagna i Italien, eller alla bilder där Åke Persson finns med o.s.v.), man kan ha stora mängder information (hundratals eller tusentals tecken, det finns ingen direkt gräns), många olika typer av information (tid, GPS-koordinater, titel, beskrivning, person-namn m.m.) och så vidare. Med dagens bildprogram och -appar kan denna information sedan visas, sorteras, filtreras och sökas på diverse olika sätt.

• Själv har jag privat ett bildarkiv med många tiotusentals bilder, men eftersom jag håller skaplig ordning på allting med metadata, nyckelord, album m.m. så kan jag snabbt söka fram det jag behöver. Vi kan prata mer om detta vid nåt tillfälle om du vill ha tips.